...de omedvetna tankarna
Det är intressant faktiskt det där med medvetande och tankar. Hur tänker en människa egentligen. Med ord, bilder, kännslor... hur?
Visst om jag säger till mig själv att nu ska jag tänka på nått speciellt så kan jag tänka att jag pratar (ord) eller tänka att jag ser saker (bilder) men den intressanta frågan är ju hur tankar fungerar när man inte "tänker" på att man tänker. När man strövar runt i vardagen medveten, men för stunden kanske inte medveten om att man är medveten. Tillfällen då tankar flyter fritt, lite som när man läser en bok och inte är medveten om när man vänder sida, då man är fast i boken. Hur fungerar tankar då?
Det måste ändå vara bland de bästa sakerna, när man fastnar i en tankegång och en stund senare som "vaknar upp" ur den. Inte själva "uppvaknandet" utan tiden som man var "borta" måste vara bland det bästa. Även fast man inte direkt upplever det, utan den egentliga upplevelsen är minnet av det. Tillståndet av medvetande då man inte är medveten. För ifall man tänker en "aktiv" tanke så har man just "vaknat upp". Det är detta tillstånd som jag tror alla upplever dagligen, antagligen största delen av dagen, fast man kommer bara att tänka på det efter man varit djupt försutten i tankar och sedan "vaknar upp".
Hur tänker man egentligen i detta tillstånd av fritt flytande tankar? Knappast med ord eller bilder, kanske delvis men antagligen mycket mer med kännslor.
En blind person tänker, en språklös människa tänker.
Detta blev tydligen mitt första riktiga inlägg och är inget jag funderat mycket kring tidigare utan poppade mest upp i huvudet för stunden.
Visst om jag säger till mig själv att nu ska jag tänka på nått speciellt så kan jag tänka att jag pratar (ord) eller tänka att jag ser saker (bilder) men den intressanta frågan är ju hur tankar fungerar när man inte "tänker" på att man tänker. När man strövar runt i vardagen medveten, men för stunden kanske inte medveten om att man är medveten. Tillfällen då tankar flyter fritt, lite som när man läser en bok och inte är medveten om när man vänder sida, då man är fast i boken. Hur fungerar tankar då?
Det måste ändå vara bland de bästa sakerna, när man fastnar i en tankegång och en stund senare som "vaknar upp" ur den. Inte själva "uppvaknandet" utan tiden som man var "borta" måste vara bland det bästa. Även fast man inte direkt upplever det, utan den egentliga upplevelsen är minnet av det. Tillståndet av medvetande då man inte är medveten. För ifall man tänker en "aktiv" tanke så har man just "vaknat upp". Det är detta tillstånd som jag tror alla upplever dagligen, antagligen största delen av dagen, fast man kommer bara att tänka på det efter man varit djupt försutten i tankar och sedan "vaknar upp".
Hur tänker man egentligen i detta tillstånd av fritt flytande tankar? Knappast med ord eller bilder, kanske delvis men antagligen mycket mer med kännslor.
En blind person tänker, en språklös människa tänker.
Detta blev tydligen mitt första riktiga inlägg och är inget jag funderat mycket kring tidigare utan poppade mest upp i huvudet för stunden.
Kommentarer
Trackback
