... Minnen
När sker livet egentligen? Vars finns lyckan? Vad räknas?
Finns nuet? Hur kan man fastställa nuet, när är det? Nu? nää, nu är ju nu, fast nu har då redan varit. Om nuet finns hur långt är det då? Det kanske inte finns nått nu. Kanske framtiden tar vid där dåtiden slutar. Vars är det då? Vars existerar vi?
Frågan om existens lämnar jag för tillfället. Om nuet finns eller inte är en intressant frågeställning men det spelar mindre roll för det egentliga livet. Jag tror att vi lever mest för våra minnen. Jag tror att vi finner lyckan i våra minnen, i känslorna de skapar. I dåtiden finns minnena. I framtiden finns alla förhoppningar, fantasier och föreställningar. Lyckan kan finnas i dessa också. Tanken på något som kommer att hända kan påverka känslolivet ordentligt.
Nuet, om det finns är nog oftast ett torrt ställe. När vi har roligt går tiden fort. Medvetandet är inte fullständigt. Först efter händelserna känner vi. Eller? Undantag finns nog. Kanske är det så att de "riktiga" känslorna. De som ger mest är de som uppkommer i nuet. De som upplevs på plats och aldrig kan matchas av något minne. Hur det än ligger till så tror jag att man får ut mer av livet om man lever för att skapa minnen! Gör saker som du vill komma ihåg! Tveka inte att prova på något nytt. Jag tror att man förlorar så pass mycket mer på att inte försöka än om man misslyckas. Vid misslyckande finns det en massa andra grejer man kan prova på.
Varför vara rädd för att skämma ut sig, göra bort sig. Att undvika situationer och undvika att göra vissa saker pga det tror jag man förlorar så mycket mer på. Att göra bort sig behöver inte men kan påverka en isolerad social situation negativt. Vilket antagligen inte är planen men är enligt mig inte en bra anledning att undvika något. Varför ens vara i en social situation där du inte kan leva ut? Sök nytt!
Tycker någon inte om dig så är det väll lite tråkigt men ingen större förlust!
Finns nuet? Hur kan man fastställa nuet, när är det? Nu? nää, nu är ju nu, fast nu har då redan varit. Om nuet finns hur långt är det då? Det kanske inte finns nått nu. Kanske framtiden tar vid där dåtiden slutar. Vars är det då? Vars existerar vi?
Frågan om existens lämnar jag för tillfället. Om nuet finns eller inte är en intressant frågeställning men det spelar mindre roll för det egentliga livet. Jag tror att vi lever mest för våra minnen. Jag tror att vi finner lyckan i våra minnen, i känslorna de skapar. I dåtiden finns minnena. I framtiden finns alla förhoppningar, fantasier och föreställningar. Lyckan kan finnas i dessa också. Tanken på något som kommer att hända kan påverka känslolivet ordentligt.
Nuet, om det finns är nog oftast ett torrt ställe. När vi har roligt går tiden fort. Medvetandet är inte fullständigt. Först efter händelserna känner vi. Eller? Undantag finns nog. Kanske är det så att de "riktiga" känslorna. De som ger mest är de som uppkommer i nuet. De som upplevs på plats och aldrig kan matchas av något minne. Hur det än ligger till så tror jag att man får ut mer av livet om man lever för att skapa minnen! Gör saker som du vill komma ihåg! Tveka inte att prova på något nytt. Jag tror att man förlorar så pass mycket mer på att inte försöka än om man misslyckas. Vid misslyckande finns det en massa andra grejer man kan prova på.
Varför vara rädd för att skämma ut sig, göra bort sig. Att undvika situationer och undvika att göra vissa saker pga det tror jag man förlorar så mycket mer på. Att göra bort sig behöver inte men kan påverka en isolerad social situation negativt. Vilket antagligen inte är planen men är enligt mig inte en bra anledning att undvika något. Varför ens vara i en social situation där du inte kan leva ut? Sök nytt!
Tycker någon inte om dig så är det väll lite tråkigt men ingen större förlust!
Manuell styrning eller autopilot? Vad är mest givande?
Kommentarer
Trackback
