Thinkin'bout...

Hatar när folk säger att jag måste göra saker som jag inte alls måste göra. Det finns ENDAST två måsten, att dö och att göra val. Dessa är det enda saker du måste göra, resten är helt upp till dig! Hur bra är inte det, då kan man ju göra som man vill!  Jag gör personligen en hel del saker som man inte måste, men jag gör dom av mitt eget val och inte pga något inbillat måste.  Jag tror att det finns något inprintat sedan barnsben att du ska följa ett visst mönster och att du därav MÅSTE göra vissa saker. Detta mönster är dock väldigt begränsat och möjligheterna är många gånger fler.  Hur ofta träffar man inte på personer som inte trivs med stora delar av sina liv och ändå så gör de inget åt det. De säger saker i stil med, jag måste ju jobba, måste ju få in pengar , måste ju leva si och så. Inom det system vi lever är vi såpass begränsade att det tom är svårt att se andra sätt att leva. Fantasin behöver inte vara såpass begränsad, många drömmer om och fantiserar om ett sk alternativt levnads-sätt, ta sitt pick och pack och bara dra iväg! Men de flesta gör det inte, de flesta ser inte ens möjligheten. Säger att de inte kan, utan de måste en massa saker som de egentligen inte måste. Varför är det så oklart för de flesta, varför är vissa saker så otänkbara för vissa även fast de drömmer om det. Varför är alla så rädda!?!?! Den enda orsaken jag kna komma på är vår uppfostran inom ett strikt system där våra kunskaper har begränsats. Där våra ideer om något annat har trycjts undan. Ett system som på många sätt gör oss handikappade.
 En tankeställare är ju det faktum att vi är djur, den moderna människan har funnits i ca 200.000 år och har under största delen levt i sk jakt och samlar samhällen i samklang med naturen. Trots det skulle de allra flesta inte överleva länge utanför samhället, ute i naturen. Kan själv erkänna att jag antagligen inte skulle klara mig länge, jag saknar helt enkelt kunskaperna. I SKolan lärde de mig att läsa och skriva men ingenstans lärde någon mig att leva! Dagens samhälle lär oss att leva inom dess ramar, dess begrännsade ramar men inte hur man lever utanför. Det förslavar oss på ett sätt och det hemskaste tycker jag är att ingen verkar reagera över det. Vi är så inbitna i våra spår att vi inte kan se vad som finns utanför inte ens sådant som är så mycket mer naturligt. Genom att skriva såhär så är jag medveten om att ev läsare antagligen kommer tycka att jag är konstig. Det verkar vara den allmänna uppfattningen om folk som lever eller vill leva på något annat sätt än vad samhället erbjuder. Med det menar jag inte heller bara folk som vill leva utanför dess ramar utan även de som lever påandra sätt. Te.x. sk Rubber-tramps (nomadisk livsstil, från ställe til lställe med bil) och Leather tramps (Nomadisk livsstil till fots) men alla som kan se en annan sida av livet än den som tvingas på en sedan födseln. Sedan finns det antagligen folk som faktiskt trivs i dagens samhälle och med den livsstil det kommer med.