Ett litet boktipps bara
Tänkte bara lämna ett boktipps för de som är intresserade av det skrivna ordet.
Tror att den faller under kategorin historisk roman, vilket är i stort sett den enda typen av böcker jag läser. Jag vill känna att jag lärt mig något av en bok jag läser och historia är ett stort intresse för mig.
Denan bok är mycket bra och skildrar liven hos några personer i det forntida Egypten. Historian och händelserna stämmer ganska bra överrens med egentliga händelser, dock tror jag att de flesta personerna är påhittade. Det som gör boken så bra är Wilbur Smiths bra beskrivningar och skildringar. Kanske inte av miljö och personligheter vilka inte är dåliga på något sätt men det riktigt intressanta är skildringarna av folks reaktioner och känslor. Det är svårt att veta hur ett folk för ca 3500 år sedan tänkte och kände. Men jag tror att Wilbur kommer nära.
Den väcker även tankar och retar kunskaps intresset och får en att undersöka vad som egentligen hände. En av de bästa sakerna tycker jag var Wilburs beskrivning av hur det egyptiska folket reagerade när de för första gången mötte hästen i strid. De hade aldrig sett ett liknande djur med så mycket potential. Svårt att beskriva då jag inte vill avslöja något.
Exemplet med hästen fick mig att fundera på hur mycket hästen egentligen har påverkat historian. Det är väldigt mycket. Inte bara i krig och erövring, utan även för jordbruket och transporten. Har hört att en av de tre anledningarna till att Europa var längre fram i utvecklingen än Amerika när det "upptäcktes" var just hästen. Den andra var avsaknad av en bra gröda (Europa, vete) tror jag och den tredje kommer jag inte ihåg. Någon som vet så meddela gärna!
En annan intressant sak tycker jag är att hästen inte ursprungligen fanns i Amerika utan fördes dit av Européerna när de erövrade. Ändå så när jag tänker på Indianer så är det pilbågar, fjädrar och framförallt hästen som är centralt!
Ser det inte fridfullt ut!
"Flodguden" av Wilbur smith (org titel: River God)
Tror att den faller under kategorin historisk roman, vilket är i stort sett den enda typen av böcker jag läser. Jag vill känna att jag lärt mig något av en bok jag läser och historia är ett stort intresse för mig.
Denan bok är mycket bra och skildrar liven hos några personer i det forntida Egypten. Historian och händelserna stämmer ganska bra överrens med egentliga händelser, dock tror jag att de flesta personerna är påhittade. Det som gör boken så bra är Wilbur Smiths bra beskrivningar och skildringar. Kanske inte av miljö och personligheter vilka inte är dåliga på något sätt men det riktigt intressanta är skildringarna av folks reaktioner och känslor. Det är svårt att veta hur ett folk för ca 3500 år sedan tänkte och kände. Men jag tror att Wilbur kommer nära.
Den väcker även tankar och retar kunskaps intresset och får en att undersöka vad som egentligen hände. En av de bästa sakerna tycker jag var Wilburs beskrivning av hur det egyptiska folket reagerade när de för första gången mötte hästen i strid. De hade aldrig sett ett liknande djur med så mycket potential. Svårt att beskriva då jag inte vill avslöja något.
Exemplet med hästen fick mig att fundera på hur mycket hästen egentligen har påverkat historian. Det är väldigt mycket. Inte bara i krig och erövring, utan även för jordbruket och transporten. Har hört att en av de tre anledningarna till att Europa var längre fram i utvecklingen än Amerika när det "upptäcktes" var just hästen. Den andra var avsaknad av en bra gröda (Europa, vete) tror jag och den tredje kommer jag inte ihåg. Någon som vet så meddela gärna!
En annan intressant sak tycker jag är att hästen inte ursprungligen fanns i Amerika utan fördes dit av Européerna när de erövrade. Ändå så när jag tänker på Indianer så är det pilbågar, fjädrar och framförallt hästen som är centralt!
Nu kan jag nästan ingenting om just hästen och dess funktion och verkan genom historien men jag kommer säkerligen att läsa på då det är rätt så fascinerande!
Ser det inte fridfullt ut!
...svart är ingenting och ingenting är svart
Vill först säga att jag inte är någon fysiker eller högt utbildad allvetare så sånt jag skriver kan likagärna vara skitsnack. Men det är sånt jag funderar kring och det fungerar i mitt huvud.
Då jag alltid söker ny kunskap välkomnar jag kommentarer ifall något jag skriver inte stämmer. Allas åsikter är välkomna =)
Då jag alltid söker ny kunskap välkomnar jag kommentarer ifall något jag skriver inte stämmer. Allas åsikter är välkomna =)
Svart var det iaf.
Vad är egentligen svart? Många skulle nog säga en färg, men stämmer verkligen det?
Jag skulle nog våga påstå att svart är ingenting och ingenting är svart. Visst om du målar med svart färg så tar du i något fysiskt (den kletiga färgblandningen) men vad jag menar med svart är det som vi ser, eller iaf tror att vi ser.
Alla har nog varit ute en solig dag och upptäckt att det blir mycket varmare i den svarta tröjan än i den vita. Det är pga att mörka färger reflekterar mindre ljus och ljus som träffar en yta försvinner ju inte bara. Svart, alltså riktigt svart, kolsvart, borde inte reflektera något ljus alls och bör därav vara fysiskt omöjligt att se.
Hur vi kan "se" svart tror jag har två förklaringar.
# 1 - Imperfektioner i "färgen", Ex en svart tröja eller papplåda är antagligen inte helt svart utan har vissa imperfektioner såsom andra färg-nyanser i sig.
(Denna svarta låda har tydliga imperfektioner, gråvita nyanser)
# 2 - Ljus runt omkring. Vi kan inte se det som är helt svart, men vi kan se det runt omkring. Om man tex ställer en svart låda framför en vit vägg så kan man "se" lådan, eller?, nej, fel, det man egentligen ser är en vit vägg med ett lådformat hål. Ett hål av ingenting, ingenting synligt iaf.
(Detta är en svart "låda" mot en vit bakgrund, eller är det möjligen en vit bakgrund med ett svart hål?)
Blunda och se!
Prova blunda och fundera på vad du "ser". Svart? utan ljus är det fysiskt omöjligt att se något, även en hypotetisk svart färg. Så vad är svart då? Ingenting?Dock så tror jag faktiskt att när man blundar så ser man en imperfekt svart, samma som med den svarta tröjan för att det kommer igenom en liten del ljus genom ögonlocken. Frågan är väll vad man skulle "se" vid total avsaknad av ljus. Ingenting eller svart. Eller är det samma sak?
Prova blunda och rulla upp ögonen bakåt i huvudet (delvis en naturlig rörelse då man stänger ögonlocken). Själv så kan jag inte påstå att jag då "ser" något alls, inte ens svart. Men det kan ha att göra med att min "syn-förmåga" kanske stänger av? Eller att hjärnan helt enkelt registrerar att jag inte tittar och då inte bearbetar information och helt enkelt inte ger mig något visuellt.
Vet inte riktigt hur ögat och synen fungera, men skulle vara intressant att ta reda på!
God Morgon
Vaknade vid fem och kan nu inte somna om. Somna strax efter 23.00 så har ändå fått några timmars sömn och kanske klarar mig tills ikväll. Försökte somna om men tankarna bara malde på som vanligt så ska väll försöka skriva av mig och se om det nu hjälper.
Jag började fundera kring konceptet svart. Anledningen var att jag härom dagen spelade ett sällskapsspel där man fick ett ord och skulle förklara det för sin med-spelare i "andra ord". Lite som pictionery fast med mindre krita och mer ord.
Av någon anledning så poppade ordet svart upp i huvudet och jag funderade hur jag skulle beskriva det med andra ord. Antagligen skulle jag sagt typ; "en färg", "inte vit utan .....", eller "den mörkaste färgen". Med dessa ord skulle utan tvekan min med-partner gissat rätt ganska fort.
Men frågan är ju om det är korrekt? Är svart en färg?
Fortsätter väll i ett nytt inlägg....
Jag började fundera kring konceptet svart. Anledningen var att jag härom dagen spelade ett sällskapsspel där man fick ett ord och skulle förklara det för sin med-spelare i "andra ord". Lite som pictionery fast med mindre krita och mer ord.
Av någon anledning så poppade ordet svart upp i huvudet och jag funderade hur jag skulle beskriva det med andra ord. Antagligen skulle jag sagt typ; "en färg", "inte vit utan .....", eller "den mörkaste färgen". Med dessa ord skulle utan tvekan min med-partner gissat rätt ganska fort.
Men frågan är ju om det är korrekt? Är svart en färg?
Fortsätter väll i ett nytt inlägg....
...de omedvetna tankarna
Det är intressant faktiskt det där med medvetande och tankar. Hur tänker en människa egentligen. Med ord, bilder, kännslor... hur?
Visst om jag säger till mig själv att nu ska jag tänka på nått speciellt så kan jag tänka att jag pratar (ord) eller tänka att jag ser saker (bilder) men den intressanta frågan är ju hur tankar fungerar när man inte "tänker" på att man tänker. När man strövar runt i vardagen medveten, men för stunden kanske inte medveten om att man är medveten. Tillfällen då tankar flyter fritt, lite som när man läser en bok och inte är medveten om när man vänder sida, då man är fast i boken. Hur fungerar tankar då?
Det måste ändå vara bland de bästa sakerna, när man fastnar i en tankegång och en stund senare som "vaknar upp" ur den. Inte själva "uppvaknandet" utan tiden som man var "borta" måste vara bland det bästa. Även fast man inte direkt upplever det, utan den egentliga upplevelsen är minnet av det. Tillståndet av medvetande då man inte är medveten. För ifall man tänker en "aktiv" tanke så har man just "vaknat upp". Det är detta tillstånd som jag tror alla upplever dagligen, antagligen största delen av dagen, fast man kommer bara att tänka på det efter man varit djupt försutten i tankar och sedan "vaknar upp".
Hur tänker man egentligen i detta tillstånd av fritt flytande tankar? Knappast med ord eller bilder, kanske delvis men antagligen mycket mer med kännslor.
En blind person tänker, en språklös människa tänker.
Detta blev tydligen mitt första riktiga inlägg och är inget jag funderat mycket kring tidigare utan poppade mest upp i huvudet för stunden.
Visst om jag säger till mig själv att nu ska jag tänka på nått speciellt så kan jag tänka att jag pratar (ord) eller tänka att jag ser saker (bilder) men den intressanta frågan är ju hur tankar fungerar när man inte "tänker" på att man tänker. När man strövar runt i vardagen medveten, men för stunden kanske inte medveten om att man är medveten. Tillfällen då tankar flyter fritt, lite som när man läser en bok och inte är medveten om när man vänder sida, då man är fast i boken. Hur fungerar tankar då?
Det måste ändå vara bland de bästa sakerna, när man fastnar i en tankegång och en stund senare som "vaknar upp" ur den. Inte själva "uppvaknandet" utan tiden som man var "borta" måste vara bland det bästa. Även fast man inte direkt upplever det, utan den egentliga upplevelsen är minnet av det. Tillståndet av medvetande då man inte är medveten. För ifall man tänker en "aktiv" tanke så har man just "vaknat upp". Det är detta tillstånd som jag tror alla upplever dagligen, antagligen största delen av dagen, fast man kommer bara att tänka på det efter man varit djupt försutten i tankar och sedan "vaknar upp".
Hur tänker man egentligen i detta tillstånd av fritt flytande tankar? Knappast med ord eller bilder, kanske delvis men antagligen mycket mer med kännslor.
En blind person tänker, en språklös människa tänker.
Detta blev tydligen mitt första riktiga inlägg och är inget jag funderat mycket kring tidigare utan poppade mest upp i huvudet för stunden.
